
vad alla än säger, och hur mycket axel än kommer hata mig, så gillar jag takida. på ett sånt där kravlöst nostalgiskt sätt, eftersom hela högstadiet lyssnade jag på takida.
jag och lisa var så grymma eftersom vi lyssnade på samma musik som lisas storebrorsa lyssnade på, så man kände sig accepterad liksom.
dock är takida much better back in tha days.
som med allt, så var det bättre för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar